Regeringens insatser inom sjukvården mäts på vårdköerna. Vid halvtid i mandatperioden är det fler som väntar på operation eller behandling än för två år sedan. Patienter måste få söka vård i andra regioner, redan från dag ett. Och misslyckas hemregionen med att ge hjälp i tid ska det kosta, skriver Gustaf Drougge, vd på tankesmedjan Synaps.
I en ny analys från Synaps baserat på statistik från Sveriges kommuner och regioner (SKR) från mars 2024 ser vi en stor skillnad mellan regionernas förmåga att ge vård i tid. På totalen ligger vårdköerna för operation och behandling fast på en hög nivå där fyra av tio (38 procent) patienter tvingas vänta längre än vårdgarantin. Det är till och med en svag ökning från 37 procent mars 2023.
Detta trots att regeringen utfäst vallöften, tillsatt utredningar och skjutit till miljarder i regionstöd.
Regeringens insatser för att korta köerna handlar i stort om två delar. Att synliggöra kapacitet genom en ny nationell vårdförmedling och att skärpa dagens vårdgaranti. Det bygger på att patienter ska resa för vård, vilket är en högst legitim position för specialistvård som behövs någon gång under en livstid. Alla patienter vill inte resa för vård, men de som inte accepterar att leva nio månader med smärta och sjukskrivning frigör tider till alla som inte kan eller vill resa. I grunden en klok politik.
Samtidigt är det fortfarande alldeles för komplicerat att söka och få vård i andra regioner och regeringens två åtgärder kommer sannolikt inte att bli verklighet för patienter före 2026. Det saknas i dag tillräckliga initiativ eller åtgärder på nationell nivå som kommer att korta vårdköerna.
En av de stora utmaningarna är enskilda stora regioner som går åt fel håll. Exempelvis har vårdköerna i Region Stockholm, som historiskt haft förhållandevis korta vårdköer, nu snabbt börjat öka. Efter första året med den nya sjukvårdspolitiken hade vårdköerna till operation och behandling ökat med 43 procent (jan 2023–jan 2024).
Detta utan att några särskilda demografiska eller medicinska förändringar kan förklara förändringen. I stället är det förändringar av utbudet av vården i Stockholm som ligger bakom den snabba ökningen.
Det är i huvudsak privata vårdgivare som påverkas av omfattande förändringar av vården i Stockholm. För att förstå omfattningen: 140 vårdmottagningar påverkas av den omställningsplan som Region Stockholm genomför inom den specialiserade vården. Alla vårdgivare läggs inte ned, men vårdgivarna påverkas negativt och flera lämnar Stockholm. Kvar med notan står patienten som får vänta längre på vård. I Västra Götalandsregionen ökar också vårdköerna medan Region Skåne minskar, dock från höga nivåer.
Slutsatsen borde därför vara glasklar. För att korta köerna till valdagen måste regeringen gå fram offensivt och underlätta för patienter att lämna sina hemregioner och stärka patienträttigheterna. Därför har Synaps tagit fram en reformagenda som på kort tid kan göra att fler patienter får vård.
1. Ge patient rätt att söka vård i hela landet. Utredningen om en ny vårdgaranti som ska ge ”väsentligt kortare vårdgaranti” är nödvändig. Rätten till vård ska utgå från vad patienten behöver snarare än vad regionerna klarar av.
Samtidigt är idén om att patienten måste vänta på vårdgarantins 90 dagar för att få möjlighet att söka vård i resten av Sverige förlegad. Regeringen bör gå fram med en kortare vårdgaranti och tillåta fri rörlighet för patienter inom den specialiserade vården från dag ett.
Regeringen bör även ompröva ståndpunkten att vård i tid inte skulle innebära negativa ekonomiska konsekvenser för regionerna. En sån omprövning skulle öppna upp för ett skadestånd till personer som väntat olagligt länge på vård.
2. Låt patienten, inte regionen, äga remissen till vård. För att få rätt till specialiserad vård krävs i huvudsak en remiss från en vårdgivare. Vårdremissen innehåller information om patientens vårdbehov men är också en betalningsförbindelse. Den krävs för att vårdgivaren som tar emot patienten ska veta att hemregionen kommer att betala.
I dag är det ofta komplicerat att få ut sin remiss och själv skicka den till vårdgivare i andra regioner som har kapacitet att behandla fler patienter. Det försvårar patienternas egna vårdsök.
För att hantera detta har Tidöpartierna kommit överens om en nationell vårdförmedling. Vårdförmedlingen ska bli en så kallad matchningsplats där patienter ska kunna se vilka vårdgivare som har ledig kapacitet och sedan välja vilken som passar bäst. Löftet om en nationell vårdförmedling är ett av de allra första löftena i Tidöavtalet men en av regeringens allra långsammaste utredningar.
Utredningen har fått ny deadline till juni 2025 men inräknat lagstiftningsprocess och implementering hinner sannolikt inga patienter förmedlas före valet. Det är ett svek mot medborgarna. Vi föreslår därför att den nationella vårdförmedlingen behöver tidigareläggas till årsskiftet 2024/25.
3. Ersätt vårdsökandes resa och logi. Regioner har helt olika regler för ersättning vid resa till vård. Reser en patient från Linköping till Stockholm kan han eller hon få ersättning för tåg och hotell, men reser du från Stockholm till Linköping utgår ingen ersättning. Det är varken jämlikt eller effektivt med olika regler.
I dag finns möjligheten för de som väntar på vård och har råd att själv finansiera hotell och tåg att få vård tidigare i en annan region. Att det kan kosta mellan 5 000 och 10 000 kronor för att resa från hemregionen gör att många avstår och bidrar till en ojämlik vård. För att nyttja hela Sveriges vårdkapacitet och följa portalparagrafen i hälso- och sjukvårdslagen om jämlik vård bör även nödvändiga kostnader som resa och logi ersättas när en patient fått vänta olagligt länge.
I valrörelsen om två år riskerar Tidöpartierna att möta väljarna med längre vårdköer än när de tillträdde. I dag väntar ungefär 70 000 personer på en operation eller behandling. Men med nya nationella reformer som ger större rörlighet av patienter kan vårdköerna minska snabbt. Samtidigt som långa sjukskrivningar undviks och våra gemensamma resurser nyttjas mer effektivt.
Gustaf Drougge, vd, marknadsliberala tankesmedjan Synaps skriver på DN Debatt.