Inför valet 2026 behöver de borgerliga partierna ha mer ambitiösa planer om de ska lyckas rätta till de stora bristerna i svensk sjukvård. Det skriver Isac Riddarsparre,i Altinget.
Riksdagsvalet 2026 kommer att bli ett sjukvårdsval. Väljarna ser bristerna i sjukvården mer än i någon annan samhällsfunktion: många har väntat i sjukvårdskön, eller behövt upprepa viktig hälsoinformation för ständigt nya läkare.
Ta tag i de riktiga bristerna
Inför valet kommer Socialdemokraterna att föreslå rekordstora stödpaket till regionerna och inskränkningar för privat vård. Den borgerliga regeringen måste gå fram med en ambitiös reformagenda som tar tag i de riktiga bristerna i den svenska vården.
Regeringens arbete med en nationell vårdförmedling är ett steg i rätt riktning för att komma åt köerna, särskilt i glesbefolkade regioner. Genom att låta patienterna remitteras till kliniker utanför den egna regionen kan hela Sveriges sjukvårdskapacitet tillvaratas. Om reformen sjösätts samtidigt som den tilltänkta skärpta vårdgarantin får patienterna mycket bättre möjligheter att nyttja vården snabbt, över hela landet.
Samtidigt beror köerna inte bara på att små regioner saknar opererande enheter. Region Stockholms väntetider har ökat fastän vårdutbudet borde vara som störst där. Förklaringen är att det regionala vänsterstyret lagt ned vårdval på grund av ideologiska skäl. Om den nationella vårdförmedlingen ska ha någon effekt måste det finnas många produktiva kliniker att välja mellan. Privata enheter är de mest produktiva, men i dag är de för beroende av regionledningarnas välvilja.
Misslyckad digitalisering
Den andra stora bristen i svensk sjukvård gäller digitaliseringen. Lanseringen av journalsystemet Millennium i Västra Götalandsregionen blev ett fiasko, och problemen är djupare än ett system i en enskild region.
Patienter har svårt att se sina medicinlistor, de måste upprepa viktig information för sina läkare och vårdpersonalen möter en djungel av olika program. Även om Sverige har kommit långt med införandet av digitala vårdkontakter verkar de fungera dåligt, enligt en opinionsundersökning som har jämfört olika länder.
Regeringen kommer inte att kunna vinna valet 2026 utan att presentera en borgerlig vårdoffensiv. Det vore lätt att ge sig in i en kapplöpning med Socialdemokraterna, om vem som kan skjuta till mest medel till regionerna. Men oppositionen kommer alltid kunna lova mer. Såväl köerna som vårdens digitaliseringskris beror delvis på att regionerna sköter sina uppdrag dåligt. Därför är det osannolikt att regionerna kommer att genomföra de nödvändiga reformerna själva, bara för att de får ytterligare medel.
Bota vårdens sjukdomar
Vi föreslår därför tre borgerliga vårdreformer inför valet 2026:
- Använd den nationella vårdförmedlingen för att öka produktionen
Om det ska skjutas till statliga medel ska de gå till vårdproduktion, inte till mellanhänderna. Kliniker som tar hand om köande patienter från andra regioner borde få ett extra tillskott för varje sådan remiss de hanterar. På så vis belönas nyttjande av ledig vårdkapacitet och ekonomin tryggas även om regionledningen ändrar inställning till privat vård. - Gå längre med den skärpta vårdgarantin
Det borde vara utgångsläget att fritt vårdval gäller i hela landet inom offentlig vård, från det att en remiss har skickats – oavsett hur väntetiderna ser ut i den egna regionen. Kötid är bara en dimension, kvalitet och trygghet är också viktiga för patienternas klinikval. En del patienter bor dessutom närmare en annan regions sjukhus. I ett så pass litet land som Sverige borde inte regiongränserna spela någon roll för patienternas vårdnyttjande. - Etablera en gemensam målbild för vårdens digitala system
I dag saknas användarperspektivet helt i diskussionerna om hur vårdens journalsystem ska vidareutvecklas. Med en målbild på plats blir det lättare att följa upp utvecklingen, uppmuntra goda exempel och styra regionerna bort från oanvändbara program.
Allt kan förstås hända innan väljarna går till valurnorna 2026, men att sjukvården åter blir väljarnas viktigaste fråga är en säker chansning. Regeringen har visat sig vara villig att ta sig an reformer som angriper vårdens kroniska sjukdomar, men för att bota dem behövs ytterligare åtgärder.