Vi måste våga prata om psykisk ohälsa bland män. Våga ifrågasätta varför så många inte får hjälp i tid, och framför allt våga förändra ett vårdsystem som gång på gång sviker de mest utsatta, skriver läkaren Madina Refoi i Expressen Debatt.
En vecka har passerat sedan den fruktansvärda massakern i Örebro. En tragedi som lämnat efter sig sorg och en rad svåra frågor. Samtidigt som vi försöker förstå vad som hänt – förblir mäns psykiska ohälsa en ofta förbisedd faktor som måste lyftas fram i sammanhanget.
Gärningsmannen, av rapporteringen att döma, följer ett numera bekant mönster: en ensam man med psykisk ohälsa. Och vi har sett det förr – i våldsdåd utförda av män som levt i isolering, ibland radikaliserade på nätet, ofta utan tillgång till rätt vård och stöd – trots att många sökt sjukvård vid något tillfälle innan. Almedals-mördaren Theodor Engström är ett av många andra exempel.
Psykisk ohälsa är ett växande problem, men hanteras olika beroende på kön. Studier visar att kvinnor söker sjukvård i högre utsträckning och deras psykiska lidande uppmärksammas i regel. Män, å andra sidan, har historiskt haft svårare att be om hjälp för sitt mående och är mindre vana vid att söka vård. Att sju av tio personer som begår självmord i Sverige är män, illustrerar en del av utmaningen.
En rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, visar att ensamagerande våldsverkare ofta lider av just psykisk ohälsa. I fallet Örebro visar DN:s kartläggning att gärningsmannen under uppväxten haft kontakt med skolpsykolog och fått två sekretessbelagda diagnoser. Anhöriga beskriver också att han mådde psykiskt dåligt.
Det talas ibland om en inflation av psykiatriska diagnoser, som om vi blivit för generösa med att sätta etiketter på lidande. I en värld där alla vill ha en diagnos förbises de som är sjuka på ”riktigt”. Och när vi misslyckas med att se och behandla dem som är i störst behov av hjälp skapas en farlig blind fläck i samhället.
Efter varje dåd debatteras säkerhetsåtgärder: låsta skolor, beredskap i form av övningar, striktare vapenkontroll. Naturligtvis är detta för samhället en komplex och mångfacetterad utmaning som kräver flera angreppssätt. Men dessa förslag är symtombehandlande. Den verkliga frågan vi måste ställa oss är: Hur kan vi förebygga att dessa män hamnar i en situation där våld blir deras sista utväg?
Vi måste våga ifrågasätta
Vi måste våga prata om psykisk ohälsa bland män. Våga ifrågasätta varför så många inte får hjälp i tid, och framför allt våga förändra ett vårdsystem som gång på gång sviker de mest utsatta.
Även om ensamagerande våldsverkare är svåra att förhindra, och en liten andel av personer med psykisk ohälsa utgör en fara för andra, kan samhället inte fortsätta vara handlingsförlamat.
Att unga får vänta upp till ett år på psykiatrisk vård samtidigt som stora regioner lägger ner mottagningar med hänvisning till ”överkapacitet”, är en orimlig politisk prioritering. Utöver säkerhetsåtgärder är en stark psykiatri den bästa preventiva åtgärden mot tragedier som den i Örebro.
Mäns motvilja att söka vård trots symtom visar på behovet av ett mer uppsökande och förtroendeskapande arbetssätt från sjukvårdens sida. Genom att skapa förutsättningar för pojkar och män att söka hjälp i ett tidigt skede och ta ansvar för sin hälsa minskar inte bara risken för våld. Vi bevarar också samhällens frihet och trygghet.
Av Madina Refoi
läkare, skribent och fellow vid tankesmedjan Synaps