Tidösamarbetets oförmåga att leverera reformer inom vården är dess största akilleshäl – och det är dags att göra något åt det, skriver Gustaf Drougge i Expressen.
Med mindre än två år kvar av mandatperioden ser vårdköerna ut att vara Tidösamarbetets största misslyckande. Strategin att sätta hoppet till regionerna har inte burit frukt och vallöftet att minska vårdköerna har missats. Tidöpartierna måste ompröva sin strategi och öppna för mer lagstiftning och mindre makt för regioner.
Siffror från Sverige kommuner och region visar att vårdköerna fortfarande är lika långa som när Tidöregeringen tillträdde. I november 2022 var det 36 procent som fått vänta mer än 90 dagar på operation eller åtgärd. Två år senare är det fortfarande 36 procent som väntar, trots att regionerna fick 21 miljarder i riktade statsbidrag under 2023.
Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) pekar på regionernas ansvar, men i stället för att vänta på regionerna som inte lyckas, kan regeringen agera på nationell nivå. Det är särskilt anmärkningsvärt att Kristdemokraterna, partiet vars huvudkritik är underpresterande regioner, har förlitat sig just på regionernas leverans för att klara målet om kortare köer.
Regeringen måste ta ett större grepp om vården och flytta mer makt från regionerna till staten.
Regeringen behöver skapa en nationell sjukvårdsmarknad för att effektivt korta vårdköerna. Detta innebär att varje patient ska kunna ta med sig en vårdpeng som följer dem till den vårdgivare de själva väljer, oavsett region.
Detta finns i dag för husläkare, men behöver omfatta all vård som inte är högspecialiserad.
Vi på tankesmedjan Synaps föreslår nationella reformer utan att vänta på regionerna.
- Rätt att välja vårdgivare dag ett.
I dag får man som patient söka vård i en annan region först efter att vårdgarantins 90 dagar har löpt ut. Men varför ska rätten att söka vård i annan region ha med regionens eget löfte om vård att göra? I stället bör patienter få söka vård i hela landet direkt och då få vård tidigare än i hemregionen. Alla kommer inte vilja resa för vård, men tillräckligt många kommer resa för vård i tid för att skapa avlastning för hemregionen.
- Nationell prislista
Inom skolområdet vill regeringen flytta makt från kommuner till ökad statlig kontroll med bland annat en nationell skolpengsnorm. Syftet är att öka likvärdigheten för elever. Motsvarande bör också göras med regionerna och sjukvården. Med en nationell prislista som visar vad en höftledsoperation eller BUP-undersökning ska kosta skapas ökad konkurrens och drivkrafter för att korta köer.
- Sänk vårdgarantin till 30 dagar.
En vårdgaranti är en lägstanivå – inte ett riktmärke. Det finns flera regioner som visat att det går att ge vård på 30 dagar. I dag klarar Dalarna och Kronoberg att ge BUP-undersökningar inom 30 dagar. Om dessa regioner visat att det är möjligt – varför ska inte alla barn ha rätt till psykiatrisk undersökning i tid på liknande sätt?
- Ge skadestånd till patienter
I dag är konsumentmakten starkare än patientmakten. Om patienter inte får vård i tid bör de ha rätt till kompensation. Ett skadeståndssystem skulle sätta press på regionerna att hålla tidsgränserna, och samtidigt ge upprättelse till patienter som far illa. Ett första steg är att tvinga regionerna att kompensera patienter med 5 000 kronor per månad man fått vänta längre än vårdgarantin tillåter.
- Utred vilka akutsjukhus som bör privatiseras
Socialstyrelsen slår fast sjukhusen minskar antalet vårdplatser trots att uppdraget är att öka dem. Det är inte av illvilja, det är en svår uppgift. S:t Görans sjukhus, Sveriges enda privat drivna akutsjukhus som är helt finansierat av skattemedel, har visat att privat drift kan leverera bättre vård till lägre kostnad. Väntetiderna är kortare, patientnöjdheten högre och kostnadseffektiviteten överträffar regiondrivna sjukhus. Regeringen bör utreda vilka akutsjukhus som är bäst lämpade för privat drift och stötta regionerna i upphandlingsprocessen.
Tidösamarbetets oförmåga att leverera reformer inom vården är dess största akilleshäl – och det är dags att göra något åt det.
Gustaf Drougge