Så länge det är gratis för regionerna att skjuta upp nödvändiga effektiviseringar kommer vårdköerna att bestå, skriver Gustaf Drougge och Isac Riddarsparre, företrädare för den marknadsliberala tankesmedjan Synaps i Sydsvenskan.
Sverige har länge dragits med långa vårdköer, ett systemfel som inte går att lösa genom att kasta in mer pengar i regionernas budgetar. Så länge det inte straffar sig att skjuta upp effektiviseringar kommer regionerna aldrig att korta vårdköerna.
Kjell Tullus och Lars Klareskog, företrädare för den socialdemokratiska föreningen Bojh, Bättre och jämlik hälsa, skyller vårdköerna på regeringen och insinuerar att vi går ärenden för privata försäkringsbolag (Aktuella frågor 8/11 och 21/10).
Hade regeringen bara skjutit till mer pengar, argumenterar Tullus och Klareskog, hade köerna försvunnit. Inget kan vara längre från sanningen.
Ansvaret för köerna i svensk sjukvård är regeringens och regionernas. Att köerna kan kapas genom att sjukvården tilldelas ytterligare pengar är en myt, som upprepats men har motbevisats av Riksrevisionen flera gånger.
Att det förekommer köer och socioekonomiska skillnader i väntetid inom offentligt driven vård, borde företrädarna för den socialdemokratiska föreningen känna till. Det handlar alltså inte om en systematisk undanträngning av svaga patientgrupper på grund av att andra patienter har privata sjukvårdsförsäkringar.
Spiken i kistan för argumentet att sjukvårdsförsäkringarna skapar köer går att finna i Danmark. En studie av de nordiska länderna, genomförd av forskare knutna till Lunds universitet, visar att nästan tre gånger så många danskar som svenskar har sådana försäkringar, samtidigt som Danmark levererar vård snabbare och med jämlikhet som är jämförbar med Sverige.
De privata sjukvårdsförsäkringarna är ett symtom på vårdköerna – inte en underliggande orsak till dem.
Faktum är att det offentliga svenska sjukvårdssystemet avsiktligt underhåller köerna. De utgör ett slags metod som går ut på att ta resurser från lägre prioriterade patientgrupper, för att kunna ta hand om dyrare multisjuka patienter.
Det kan låta ädelt, men för de patienter som fastnar i vårdköerna är det ingen tröst, och värdet av en behandling minskar för varje dag med fortsatt smärta, nedsatt arbetsförmåga och minskad livskvalitet.
Många är nog de allmänläkare som är trötta på att hantera sjukskrivningar, smärtmediciner och lidande under den tid deras patienter väntar på specialistvård.
Vi föreslår att patienter ska få 5 000 kronor vid utebliven vård. 5 000 kronor gör lite – men något – för patienten. Dessutom sätter det ett pris på regionernas otyg att skjuta upp viktiga effektiviseringar genom att låta patienterna betala med sin hälsa.
Tullus och Klareskog påpekar att inte bara vi utan också många andra vill öka möjligheterna för patienter att få vård utanför sin egen region och att det dessvärre ännu bara genomförts till en del. Att det förhåller sig så är inget mysterium. Orsaken är att det kostar för lite för regionerna att förhala reformer.
Tullus och Klareskog hävdar att det inte är svårt att tro att 5 000 kronor vid utebliven vård skulle upplevas som ett hån. Vi tror tvärtom. Få köande patienter skulle nog känna sig hånade av en klumpsumma som en liten kompensation. Däremot skulle nog ganska många ta illa upp om de fick svaret: du har åtminstone inte cancer.
Eviga vårdköer är det verkliga hånet mot patienterna.
Svensk sjukvård måste klara av att behandla både de få allvarligt sjuka och den stora gruppen måttligt sjuka patienter. Det är dags att regionerna tar den uppgiften på allvar.
Gustaf Drougge, vd för den marknadsliberala tankesmedjan Synaps
Isac Riddarsparre, ST-läkare i allmänmedicin i Ängelholm och fellow vid Synaps