Patienter och personal förväntar sig bättre fungerande journalsystem inom sjukvården. Just nu pågår ett utredningsarbete för att förbättra utbytet av information mellan systemen, men det är inte tillräckligt. Staten måste ta över ansvaret för upphandlingar av journalsystem i den offentliga vården.
Livsviktig patientinformation som ligger uppdelad mellan olika regioner, ett dussintal olika program som inte kommunicerar med varandra och som ser ut som operativsystem från 90-talet: den som arbetar inom vården är bekant med dagens journalsystemshaveri.
Systemen är tänkta att underlätta arbetet, men utgör ofta ett hinder, eller rentav en fara för patienterna. Att förbättra utbytet av information mellan regionernas olika journalsystem är förstås en sund ambition, men staten måste gå längre i sitt ansvarstagande för den offentliga vårdens digitalisering än vad som har kommunicerats hittills.
18 av 21 regioner använder journalsystemet Cosmic, detta efter bland annat en gemensam upphandling inom regionsamarbetet Sussa. Frågan är varför de återstående regionerna återuppfinner hjulet genom att köpa upp och anpassa sina egna journalsystem, när sjukvårdssystemet ser likadant ut i hela landet. Detta utgör ett slöseri med skattemedel i en tid då regionernas ekonomi är ansträngd. Genom att sköta upphandlingen på nationell nivå kan staten se till att de pengar som regionerna använt för att bygga och underhålla sina digitala system i stället används på den plats där de behövs mest: på vårdens golv.
Staten kan också tillhandahålla den spetskompetens och de resurser som krävs för att upphandlingarna ska bli bättre, och för att användarupplevelsen för de vårdanställda ska likna den vision som regeringen målat upp för vårdens digitalisering.
Ambitionerna är också otillräckliga när det gäller informationsutbytet mellan olika journalsystem. Även med ett statligt upphandlat offentligt journalsystem behövs en gemensam databas som alla aktörer, inklusive privata med egna system, kan ansluta till och kommunicera med. E-hälsomyndigheten har tidigare föreslagit att Nationella patientöversikten (NPÖ) ska vidareutvecklas för att öka utbytet, men NPÖ sparar inga data, tjänsten kopplar bara samman system.
I delrapporten till den nuvarande regeringen är myndigheten inne på en liknande linje med ett index över var viss kritisk information finns lagrad. Även en sådan blygsam utveckling skulle kräva lagändringar, men trots det skulle det finnas brister – exempelvis att viktiga uppgifter, såsom underliggande sjukdomar, kan lagras på olika ställen utan att detta kan rättas till av vårdpersonalen. Ett journalsystem blir ett mindre kraftfullt verktyg om informationen inte är gemensam för alla berättigade användare.
Det finns ganska lite som talar för att staten skulle sköta en upphandling sämre än regionerna, men det är viktigt att göra avgränsningen att en nationell upphandling bara ska handla om journalsystem inom offentlig vård. Andra aktörer måste kunna ansluta till den underliggande databasen, likt olika tåg som färdas på samma gemensamma järnväg, och det offentliga journalsystemet måste byggas öppet och flexibelt för framtida utveckling av tilläggstjänster.
Frågan om vårdens journalsystem är komplex eftersom den inbegriper många olika aspekter – juridik, patientsäkerhet, integritet och teknik – men en lösning på dagens problem skulle markant förbättra arbetssituationen för dem som jobbar på vårdens golv, spara pengar i regionerna och öka patientsäkerheten i hela landet. Nu, när det finns vilja och energi att ändra på de lagar som länge hindrat förändring, är det rätta läget att sätta en ambitiös målbild.
Gustaf Drougge, vd, tankesmedjan Synaps
Isac Riddarsparre, läkare och medarbetare på tankesmedjan Synaps
Publicerad i Dagens Medicin.