Publicerad den 1 april 2024

Sjukvården är den fråga som flest väljare tycker är viktigast. Samtidigt överväger var tredje läkare att sluta och svenska läkare träffar minst antal patienter i hela västvärlden. Men med relativt enkla medel kan byråkratiseringen hejdas, resurserna användas bättre och patientnyttan öka, skriver Madina Refoi, läkare och medarbetare på Tankesmedjan Synaps.

Svenska läkare spenderar i genomsnitt en hel arbetsdag i veckan på administration. Vi tragglar med brist­fälliga it-system som kräver många klick för att genomföra enkla uppgifter som att skriva recept och journalanteckningar. En betydande del av arbetstiden ägnas åt att logga in och ut ur olika system som man redan är inne i. Journalsystem kopplade till olika vårdgivare och regioner kommunicerar inte med varandra, och många gånger tar det lång tid att hitta den information man efterfrågar.

Detta illustrerar en del av den överbyråkratisering inom offentlig sektor som lett till överbelastning och mindre produktion i relation till antalet anställda. Fokus har flyttats från läkares huvudsakliga arbete: att ta hand om sjuka människor.

När läkares arbetsförhållanden inte premierar patientkontakt används sjukvårdens kompetens och resurser inte på bästa möjliga vis. Det förklarar varför svenska läkare tar emot färre patienter än sina motsvarigheter i andra länder, och varför tiden vi ägnar åt varje patient minskar.

Arbetsmiljön inom sjukvården har påverkats till den grad att var tredje läkare i dag överväger att sluta. Denna oroväckande trend är som störst bland unga läkare. När beslutsfattare prioriterar bort personalens behov och utmaningar leder det till att vård­anställda funderar på att lämna kärnverksamheten. Det indikerar också hur långt ifrån verkligheten ledningen befinner sig.

Visst bidrar digitaliseringen och artificiell intelligens till ökad produktivitet, men det är inte hela lösningen. Reformer är nödvändiga. Framför allt när det är skatte­betalarna som står för den omfattande notan. Det är på tiden att vända på de incitament och strukturer som dagens sjukvård vilar på.

Här följer tre förslag på botemedel för att öka produktiviteten i hälso- och sjukvården:

• Minska andelen hr- och administrativ personal med 30 procent.

Vårdfokus granskning visar att antalet chefer, handläggare och administratörer har ökat med 35,87 procent mellan 2010 och 2017. Data från Sveriges kommuner och regioner pekar på att två av tre nyanställningar som gjorts inom Region Stockholm sedan 2008 har handlat om byråkrater.

Det är kontraproduktivt när större investeringar sker i vårdens styrsystem än i de grupper som faktiskt producerar vård. Ju fler som arbetar med administration på stabsnivå, desto högre blir även kraven på det administrativa arbetet som genereras på golvet. Lägg resurserna där de gör nytta – i kärnverksamheten.

För att behålla nyckelpersoner bör tjänster som spenderar för mycket tid på administrativa uppgifter utan mervärde avvecklas. Det är avgörande för att dra full nytta av den högsta kompetensen inom olika yrkesgrupper och använda den på det mest effektiva sättet. Det vore därför eftersträvansvärt att se till att det blir fler läkare på chefspositioner. Undersökningar visar att det gynnar såväl arbetsmiljön som vården. Det skulle också jämna ut klyftan mellan ledning och personal.

• Inrätta ett nationellt journalsystem och låt patienten äga sina data.

I dag kan en region ha runt 2 000 olika journalsystem som hanterar patientdata. Effektivt informationsutbyte mellan olika vårdgivare har identifierats som en avgörande faktor för att öka produktiviteten inom sjukvården, men även för att stärka patientens ställning.

Arbetsmiljön för läkare påverkas negativt när information dubbeldokumenteras, alternativt missas. Risken för det är stor då det krävs upprepade inloggningar i separata journalsystem. Dessutom äventyras patientsäkerheten när medicinsk information inte finns där den behövs som mest. I samklang med denna åtgärd bör man även låta patienten äga sin egen journal.

Sjukvårdens problem handlar inte om resursbrist utan är till största del strukturella.

• Sluta jaga nya pengar och använd resurserna vi har bättre.

Hälso- och sjukvårdens andel av BNP var 11,3 procent år 2021. Att öka finansieringen ytterligare är ett vanligt krav i debatten. Tvärtom bör vi se över hur de resurser som redan finns i systemet ska omfördelas. Sjukvårdens problem handlar inte om resursbrist utan är till största delen strukturella.

Exempelvis måste vi lösa sjuk­sköterskebristen med bättre arbets­givare. Faktum är att vi har fler läkare och sjuksköterskor än någonsin tidigare, men inte på rätt ställen. Den fel­dimensioneringen får vi betala för med annat än pengar – som långa vårdköer och mänskligt lidande.

Vi står inför en tuff demografisk utmaning med fler kroniskt sjuka som lever längre, samtidigt som personerna i yrkesverksam ålder blir färre.
Under de senaste åren har sjuk­vården genomgått en rad kriser. Framtidsutsikterna tyder inte på någon snar förbättring. Vi står inför en tuff demografisk utmaning med fler kroniskt sjuka som lever längre, samtidigt som personerna i yrkesverksam ålder blir färre.

Det är viktigt att agera snabbt för att lösa de problem vi står inför. I synnerhet bör vi initiera en debatt om hur vi kan minska överbelastningen och öka produktiviteten – för att maximera patient­nyttan samt skapa bästa möjliga förutsättningar för en god folkhälsa för alla.

Madina Refoi

Piblicerad i DN Debatt.