Cecilia Winberg och Anders Åkesson, förbundsordförande för Fysioterapeuterna respektive Riksförbundet Hjärt-Lung, kräver att insatser måste göras “överallt” för att minska hälso- och sjukvårdens klimatavtryck (Aktuella frågor 20/3). Men om det finns någon sektor som ska slippa göra uppoffringar för miljön och klimatet är det vården. Miljödebatten präglas av ett återkommande problem: olika områden ställs mot varandra. Ja, klimatkrisen är enorm och konsekvenserna av att inte agera är oacceptabla, men alla viktiga samhällsfunktioner ska inte offras på klimatpolitikens altare. Det finns helt enkelt annat som är viktigare, till exempel att samhället har råd med hälso- och sjukvård, som också ska vara tillgänglig och hålla god kvalitet för alla som behöver den. Enligt hälso- och sjukvårdslagen måste vården vara kostnadseffektiv. Cecilia Winberg och Anders Åkesson konstaterar att omställningen inom sjukvården går långsamt. Det är bra. Koldioxidutsläpp ska inte påverka läkarens val av behandling för patienter, något de två debattörerna argumenterar för när de föreslår att vårdens klimatpåverkan ska minska genom att ge förebyggande insatser, som sjukgymnastik, istället för läkemedel. Sjukgymnastik är för många en bra behandling, men läkare ska rekommendera en behandling för att den gynnar patienterna, inte för att rädda klimatet. Det är inte heller försvarbart att uppköp av material, uppvärmning eller el inom sjukvården blir dyrare om det går att undvika. Alla åtgärder som gör vården dyrare innebär att sjukhus eller vårdcentraler behöver spara in på något annat, det vill säga mindre eller sämre vård för samma peng. Ingen patient kommer att acceptera längre väntetid på akuten, för att regionen lagt pengar på klimatvänlig, men dyrare, utrustning istället för att finansiera sjukskötersketjänster. Ett exempel kommer från Region Halland, som 2017 installerade ny teknik för att minska utsläppen av lustgas, en växthusgas, från förlossningsavdelningarna. Tekniken fungerade inte och nu funderar regionen kring dyr ny- eller ombyggnad av sjukhusen för att komma runt problemet. De summor som lagts på att minska utsläppen av lustgas hade kunnat användas för att tillsätta tjänster eller förbättra vårdens kvalitet. Visst, Cecilia Winberg och Anders Åkesson har kanske rätt i att “den bästa vården är den som aldrig behövs”, men det låter mest som en undanflykt för de patienter som kommer behöva stå ut med en försämrad eller dyrare sjukvård när besparingar görs för klimatets skull. Den svenska sjukvården står enligt Socialstyrelsen bara för 4 procent av landets totala koldioxidutsläpp, en ganska blygsam siffra i jämförelse med vad Naturvårdsverket uppger för industrin (34 procent), inrikes transporter (30 procent) och jordbruk (14 procent). Det är hos dessa tre stora ”bovar” som de största möjligheterna finns att få rejäla minskningar av koldioxidutsläppen. Att en svensk sjuksköterska inte längre får använda lika många - förvisso klimatfientliga – plastverktyg, har en minimal planeträddande effekt och skapar nog bara motreaktioner mot klimatåtgärderna. I vården ska patienterna vara viktigare än miljön. Isac Riddarsparre, ST-läkare och medarbetare i tankesmedjan Synaps, som driver borgerlig idéutveckling inom sjukvård Publicerad i Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad.